Vi rymmer storstaden mot grönare breddgrader

Jag trivs bra i Södertälje och tycker att det är ett bra ställe att bo på i den eran av livet som jag befinner mig i. Jag är nöjd med boendet, min trädgård, min nya fina altan och att ändå ha så pass nära till storstaden som jag har. Men visst händer det att jag saknar grönskan, lugnet och närhet till vilda djur. Sådant jag alltid upplevde när jag som barn reste med familjen till Dalarna på somrarna.

Bokat in mig på lite fiske
Nu tänkte jag återuppliva mina barndomsminnen så jag bokade in mig på en kurs i Älvdalen nu i sommar. Jag sökte lite på flugfiske i dalarna och hittade ett ställe med bra utbud på kurser, på www.alvdalenfiske.com. Jag har ju alltid upplevt att flugfiske har varit krångligt i jämförelse med övriga fiskemetoder, men då kände jag att det kanske är dags att lära sig det på riktigt nu. Om
inte nu, när? Carpe diem som man säger.

Boende i skinnfjällsbodar
Tillsammans med några vänner bokade vi in oss på en skinnfjällsbod som är något av det vackraste jag har sett i byggnadsväg. En charmig gammal timmerbyggnad på 30 m² med öppen spis. Visst, vi kommer nog troligen inte elda nu, men det är en sådan där detalj som ger ett lugn i rummet – att bara se att det finns en öppen spis. Håller ni inte med? Jag föreställer mig att sitta där på kvällarna efter fisket och lösa korsord eller läsa en bra bok, och bara njuta av naturens tystnad.
Bod
Det finns en tystnad i Dalarna som jag känner är svårt att hitta här hemma i Södertälje på samma sätt. Även när jag är ute i skogarna här så hör man vägar och bilar någonstans i bakgrunden som ett surrande ljud ändå. I Älvdalen kan man verkligen få genuint tyst runt sig.

Fast ja, förutsatt att man inte har snarkande rumskamrater då 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *